Det har varit en omvälvande början på året 2011. Min dotter som är elva konstaterade igår morse: Pappa, tycker du inte att det händer massa saker i världen? Och javisst, det händer en hel massa saker ute i världen. Och mycket av detta är på många sätt kopplat till internet och kommunikation. Upproren i arabvärlden var givetvis resultat av de levnadsvillkor som folk i dessa länder lever under, men som informationskanal beredde internet och mobiler väg för att sprida en känsla av att missnöjet var något som många kände och därmed uppmuntrade ungdomarna att gå ut till gatorna och kräva slut på den gamla makten.
Vi som har följt rapporteringen från Japan kan konstatera att den japanska staten har redan förlorat informationskriget om kärnkraftskatastrofen. Japanerna litar mera på utländska källor än regeringens knapphändiga information. Många japanska twittrare som hänvisar till utländska källor är ett bevis på att de utländska kanalerna upplevs som oerhört viktiga. Frankrike och USA har graderat kärnkraftsolyckan vid Fukujima som mycket allvarligare än japanerna gjort själva.
Ett annat bevis på att informationen inte går att stoppa är senaste Wikileaks avslöjandet om att IAEA internationella atomorganet hade varnat Japan angående deras kärnkraftsverks sårbarhet vid jordbävningar. Detta kunde vi läsa i pressen för några dagar sedan.
Vad som än händer så är det inte så lätt att mörka det längre. Och en del av skeendena eskaleras av den fria informationen som finns på webben. I mitt tidigare inlägg konstaterade jag att webbtidningarna får ett allt större betydelse efter varje större händelse eller katastrof som sker. Ny anger över hälften av amerikanerna att de söker sin information om händelserna i Japan via webben, den snabba informationskanalen som inte låter sig tyglas så lätt som gammelmedia gör.
